Om livet och litteraturen

fredag 6 juni 2014

Dikter av Yahya Hassan

Jag har läst diktsamlingen av Yahya Hassan. Den unge
danske diktarens självbiografiska diktsvit kildrar livet i underklassens 
Århus. Boken har blivit mycket uppmärksammad i Danmark. Hyllad av kritiker, ifrågasatt av muslimer och fungerat som bränsle för islamofoberna. För det som beskrivs är inte vackert. Yahya och hans familj är stadslösa palestinier. Ett liv i den absoluta utkanten med en far som som slåss, ett eget liv som kriminell narkoman och ett religiöst hyckleri. Att den danska muslimska underklassen inte gillar det här är inte mer märkvärdigt än att en del norrlänningar känner sig illa berörda av Mikael Niemi.  Men  jag håller med Yahya Hassan om att poesin och litteraturen måste vara fri från konventioner, vett och etikett. Litteraturen måste våga berätta det som verkligheten försöker dölja. Det är då det blir spännande. 

Boken är 164 sidor långa och skriven med versaler. Det mesta är intressant för att det skildrar en verklighet som man sällan får ta del av. Frågan är i vilket syfte man använder den här diktsamlingen. Men för mig handlar berättelsen om en familj i förtvivlan och förfall.Hur man väljer att se den här diktsamlingen handlar också om hur man ser på människan. För mig tydliggör texterna vilka olika förutsättningar vi människor har. Emellanåt blir jag förbannad på att Yahya gör så mycket skit. Ilsken för att ingen försöker stoppa hans skitfarsa. Men jag blir minst lika förbannad på oss andra, vi privilegerade som lever hela liv på att positionera oss och upprätt hålla klass-skillnader, trots att vi tillhör de som har möjligheter att göra skillnad. 

/Karin



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar