Om livet och litteraturen

söndag 24 november 2013

Tvättstugebiblioteket och en riktigt bra roman.

Det går framåt med tvättstugebiblioteket. Vår hyresvärd har nu snickrat upp hyllor i det gamla städförrådet samt ställt en hylla utanför. De har tom gett oss pengar att köpa böcker för. Vi ska invigning den 13 januari. Det här blir toppen. Vi är förvånade över hur enkelt det var att få igenom det här. Var är haken undrar vi nu? Haken är förstås vårt eget engagemang. Men tröttnar vi så tror vi också att folk tröttnar på oss. Att andra hyresgäster kommer att ta över huvudansvaret och tom göra biblioteket bättre. Men lugn vi tänker inte tröttna i första taget. För att en sådan utveckling över huvud taget skall vara möjlig krävs att man satsar mycket från början. Att det finns en grundläggande idé som slagit igenom.  Vi har en bra idé och har tillsammans vår hyresvärd Stena Fastigheter sannerligen satsat. Ibland har man tur. 

Varför går vi det här? Ja för att vi är två grannar som gillar att läsa som har hör talas om andra tvättstugebibliotek. I vårt hus  finns redan en bra granngemenskap att bygga vidare på. Det har hänt jobbiga saker i huset också men vi tycker att det positiva överväger. Genom att dela böcker så blir det förhoppningsvis ännu lättare att börja snacka med varandra.

Jag har precis läst en bra bok. Americanah av Chimanda Ngozi Adiche.  Det finns en del romaner som är bra stora berättelser andra som får en att se på världen en på ett nytt sätt, Americanah är både och skriver man i Guardian. 

Berättelsen handlar om Ifemelu som lämnar Nigeria för att studera i USA. Hemma har hon lämnat sin pojkvän Obinze som har för avsikt att komma efter. Men något händer. Ifemelu bryter kontakten. I  USA blir hon snart en känd bloggare som skriver om situationen för afrikaner och afroamerikaner. Hennes reflektioner i bloggen blir en del av romanen, de är sakliga och vassa, ser till att ställa saker på sin spets.  Som ickefärgad får man inblick i vad det innebär att aldrig vara normen.  Som resonemang om att Barack Obama aldrig hade kunnat bli president om Michelle inte haft rakpermanentat hår. Eller att det inte finns någon hudfärgad foundation i din egen hudfärg. 

Efter många år återvänder Obinze till Nigeria.Det är ett land som förändrats och närmat sig västvärldens levnadsstil.  

Americanah passar utmärkt för en bokcirkel. Men det finns så mycket att prata om att man borde dela upp boken på flera träffar. 

Ibland när man läser recensioner av debutförfattare så skriver kritikern att det är spretigt och att författaren vill mycket. Adiche vill mycket, får in mycket utan att det spretar. Det är 5-600 sidor som inte är långa. Det är sakligt och samhällskritiskt, samtidigt som det är känslosamt. En värld att dras in. Människor att älska. Situationer att skratta åt. En stor roman kort och gott. Americanah kommer att finnas i tvätststugebiblioteket. 












2 kommentarer:

  1. Får jag då rekommendera "Lila Hibiskus" av samma författare? En fängslande bok med fylld av dofter och grymhet. Även läst "En halv gul sol" men som jag inte tycker hon bar upp på samma sätt som den första. Såg henne på "Babel" för ett tag sedan där hon pratade om just "Americanah". Tack för tipset!

    SvaraRadera
  2. Åh, den har jag läst. Mycket bra! Har ett exemplar hemma, ska ställa ner den i tvättstugan.

    SvaraRadera