För ett tag sedan läste jag en Dåre fri av Beate Grimsrud. Det är en av alla dessa självbiografiska romaner. Vad som är speciellt med Grimsrud roman är att den beskriver hennes psykiska ohälsa. Hur hon går in och ut i olika psykotiska tillstånd, från barnsben och till nutid. Hon beskriver hur hon levt med olika röster inom sig. Samtidigt lyckas hon lysande med sin karriär. Det är tungt men det finns också situationer som är humoristiska som när hon för att övertyga en läkare om att hon är balanserad står på huvudet på hans skrivbord.
Så här i efterhand tycker jag att boken gett mig ovärderlig kunskap om vad ett psykotiskt tillstånd kan vara. Men det handlar också om att det är skamligt att ha en psykisk sjukdom. Varför är det så? Kanske för att tabun sanktioneras av religion, som i sin tur är väldigt nära besläktad med galenskap.
Här ett klipp där Beate Grimsrud läser ur inledningen till boken:
Om livet och litteraturen
torsdag 29 augusti 2013
måndag 5 augusti 2013
give me the cities, give me the smog
Sån var han alltså.
söndag 4 augusti 2013
Jane Eyre och Saragassohavet
Jane Eyre. Med Jane, Mr Rochester, en galen hustru på vinden.
Saragassohavet. Med den galna hustrun på vinden i centrum - hennes liv då Mr Rochester kom in det, som en fördjupning och förklaring - vad gjorde egentligen den galna kvinnan där på vinden? Hur såg hennes galenskap ut? I den tunna pocketboken Saragassohavet finns hennes berättelse. Magiskt, tropiskt hett, fuktigt och lite febrigt. Den tar en kaffepaus att läsa. Nästan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)