Om livet och litteraturen

måndag 15 juli 2013

Min favoritklassiker

Min favoritklassiker är Jane Eyre av Charlotte Brontë. Jag blir ofta upprörd över hur folk tolkar boken, att det skulle kunna vara någon lycklig kärlekshistoria.
Jag älskar Jane Eyre för att det  är skräck från början till slut.  Mr Rochester, som hon gifter sig med,  är en fruktansvärd person. Att Jane återvänder till honom trots att hon har pengar ser jag bara som ett tecken på att inte ens pengar gör en kvinna jämställd. Hon gifter sig med honom för att han är den enda mannen som visat henne någon kärlek och därför är hon bunden till honom. Charlotte Brontë gifte sig aldrig. Jag förstår henne. Hade jag själv levt på den här tiden hade jag försökt bli nunna, både för att slippa dåtidens kvinnoroll, men också för att få möjlighet till studier.

I P1 finns en ett arkiv med bokcirklar som man kan följa. Här är en länk till bokcirkel om Jane Eyre



.

2 kommentarer:

  1. Måste fundera lite och kanske läsa om. Jag tänker mer Skönheten och odjuret-tema där odjuret har en god insida om än trasig. Återkommer.

    SvaraRadera
  2. Nu har jag läst om den, med ett granskande öga. Och jag tycker om Mr Rochester fortfarande. Det är inte han som är monstret i boken.

    Men det finns ett monster. Ett otäckt ett, som stympar människor och gör illa. Dock mer abstrakt än en man, som faktiskt kämpar på för att få ett vettigt liv. Han söker kärlek bland en aristokrati där han inte finner den, eftersom han vill ha mer äkthet och djup. Han låser in sin galna hustru, för på den tiden är det det bästa han kan göra, han ges inte några bra alternativ.

    Monstret är medberoende och skadliga sociala konvenanser som vi lyckligtvis slipper en hel del av idag. Jane Eyre bekämpar det monstret och ger sig inte till Mr Rochester förrän hon har gjort en jätteresa och blivit själsligt och ekonomiskt oberoende. Hon avstår från prästen som vill göra henne till missionärshustru och vill lägga ett solklart medberoende-ok på henne. Hon besegrar monstret och boken slutar lyckligt.

    Fascinerande att läsa en bok som man läst för 20 år sedan och se den ur ett annat perspektiv, utifrån den horisont man har nu!

    SvaraRadera